STORYLINE

 Han vände blicken mot mig och närmade sig mot mig.

-låt mig få hjälpa dig

-åhh tack

Jag hade burit min lillasyster i flera timmar i sökan efter mat och vatten.

Min lillasyster heter Lucia och är 7år gammal, vid förlossningen föddes hon med 2 armar och ett ben , hon föddes också med hjärnblödning.

Min pappa är död och min mamma försvann en dag när hon skulle hämta mera vatten, ingen vet vart hon tog vägen.

Min mamma sa alltid till mig att jag skulle vara glad över livet även om det kan vara svårt att alltid hjälpa Lucia.

Jag får tacka nej till att klättra på höet i stallet med mina vänner , för att Lucia behöver all hjälp hon kan få.

Hon måste veta att jag finns där när hon ramlar eller svimmar.

Jag själv heter Diana , Jag är 9 år äldre än Lucia.

Jag gråter inte ofta eller jo jag grät som in i när min mamma försvann , jag visste seriöst inte hur jag skulle kunna klara mig.

Lucia behöver väldigt mycket uppmärksamhet.

Hela min dröm om att skaffa en egen familj och få bra utbildning och bra jobb är fortfarande bara en dröm.

Jag stod i den lilla kaffeterian och letade efter ett färskt bröd och lite smör , medans en främmling höll Lucia. Men jag var tvungen att släppa henne för all smärta jag hade i axlarna.

Jag och lucia bor i ett litet hus med hötak och bruna fönster och dörr. Eller det är inte vårt hus , vi hyr ett rum hos en gammal tant.
Vårt rum består av en säng som vi delar på, ett handfat där vi kan tvätta oss.
Toan ligger utanför huset ,altså ett utedass.


Jag har ett jobb i den lilla kaffeterian , men jag får nästan ingenting i lön.
Ibland får jag knipningar i rumpan av snuskiga gammla män.
Det är nog det jag mest av allt vill Komma bort från eller iallafall slå dom på käften.
Fast det går ju inte eftersom att jag direkt skulle förlorat mitt jobb.
Det är ganska lång bit till kaffeterian där jag jobbar och jag måste bära lucia dit för att hon inte ska vara ensam hemma.
Jag brukar ibland ta med hennes favoritdocka för att hon ska ha något att leka med.
Jag såg att en kille med ljust hår och bruna ögon såg ner i bordet i den lilla cafeterian.
Jag tog papper och penna i handen och gick närmare bordet.
Jag: vad vill du beställa?
Han:Ja, jag skulle vilja ha en smörgås och en kopp kaffe.
Jag: Ursäkta kan du säga en gång till vad du vill ha? Jag hade stått och fantiserat om honom utan att lyssna på vad han sagt.
Han började små skratta och sa en gång till att han ville ha en smörgås och en kopp kaffe.
Jag gick igen och fixade smörgåsen och kaffet.
Men jag la till en kaka bara för att jag ville komunisera mer med han.
Jag: Här , Och kakan bjuder jag på.
Han: jasså , ja
 Jag satte mig långsamt vid stolen mittimot han.
Jag: Så vad jobbar du med?
Han: jag jobbar med bygge , det behövs ju mycket av byggare nu när folk börjar flytta till staden.
Jag: ja det är ju snat, Oj förresten heter jag diana.
Han: han tog min hand och sa att han hette daniel.
Vi satt i cirka 15 minuter och bara snackade om allt möjligt.
Till sist skrek min chef till mig.
Jag: Ja men jag måste fortsätta jobba om jag ska ha kvar jobbet , men jag jobbar till fem , kan du inte komma hit igen så kan vi snacka mer.
Han: Ja det kan jag väl göra!
när klockan var lite i 5 öppnades dörren och han kom in.
jag presenterade lucia för han och han var hur snäll som helt mot henne.
Jag ska bara gå hem och lämna henne, hänger du med?
Han tog Lucia och bar henne hem hela vägen.
Nä vi kom in så presenterade jag han för den gammla tanten som jag bodde hos också.