storyline

 Han vände blicken mot mig och närmade sig mot mig.

-låt mig få hjälpa dig

-åhh tack

Jag hade burit min lillasyster i flera timmar i sökan efter mat och vatten.

Min lillasyster heter Lucia och är 7år gammal, vid förlossningen föddes hon med 2 armar och ett ben , hon föddes också med hjärnblödning.

Min pappa är död och min mamma försvann en dag när hon skulle hämta mera vatten, ingen vet vart hon tog vägen.

Min mamma sa alltid till mig att jag skulle vara glad över livet även om det kan vara svårt att alltid hjälpa Lucia.

Jag får tacka nej till att klättra på höet i stallet med mina vänner , för att Lucia behöver all hjälp hon kan få.

Hon måste veta att jag finns där när hon ramlar eller svimmar.

Jag själv heter Diana , Jag är 5 år äldre än Lucia.

Jag gråter inte ofta eller jo jag grät som in i när min mamma försvann , jag visste seriöst inte hur jag skulle kunna klara mig.

Lucia behöver väldigt mycket uppmärksamhet.

Hela min dröm om att skaffa en egen familj och få bra utbildning och bra jobb är fortfarande bara en dröm.

Jag stod i den lilla kaffeterian och letade efter ett färskt bröd och lite smör , medans en främmling höll Lucia. Men jag var tvungen att släppa henne för all smärta jag hade i axlarna.

Jag och lucia bor i ett litet hus med hötak och bruna fönster och dörr.